Samverkan för jämställdhet

Den 24 oktober 2012 var GAC initiativtagare och medarrangör till en branschdag för det fria musiklivet i Göteborg. Det fria musiklivet betyder de yrkesverksamma som inte har anställning vid institutionerna, dvs entreprenörerna, företagarna, de kreativa näringarna. Huvudarrangör var Trappan (Västra Götalandsregionens kompetensutvecklingscenter för scenkonstnärer m fl) tillsammans med GAC, Musikerförbundet, Musikcentrum Väst, SYMF och AF Kultur och Media. Branschdagen bestod av seminarium, en dialog på scenen med en panel bestående av representanter från flera viktiga branschorganisationer och slutligen flera mindre samtalsgrupper som fick sammanfatta för dem viktiga frågor att överlämna till kulturnämnden i Västra Götalandsregionen. Branschdagen hade ingen särskild jämställdhetsprofil, däremot hade vi bjudit in personer från kulturorganisationer som arbetar mer eller mindre uttalat för ökad jämställdhet som IMPRA, Popkollo, Kartong Inn och GAC. Dessa särskilt inbjudna jämställdhetskunniga var samtalsledare i olika diskussionsgrupper och en av dem var med i paneldebatten på scenen.

I samband med publika arrangemang och konferenser uppstår ofta frågan hur arrangemanget ska jämställdhetsintegreras. Om det ger störst effekt att rikta en aktivitet mot enbart kvinnor eller om man ska smyga in budskapet utan alltför mycket fanfarer för att inte skrämma bort männen (och i vissa fall även kvinnorna). Den medelväg vi valde till denna branschdag visade sig lyckad på det sätt att arrangemanget drog mycket folk (runt 100 personer anmälda) och 48,5% av deltagarna var kvinnor. (Jämfört med att branschen uppskattar att ca 30% av utövarna är kvinnor). För den enskilde deltagaren fanns många möjligheter att utveckla sitt kontaktnät och sina arbetstillfällen då musiker, konsertarrangörer, skivbolag, musikinstitutioner och organisationer från det fria musiklivet var samlade. På ett strukturellt plan var det intressant att se att en medveten jämställdhetsintegrering från planeringsstarten av arrangemanget faktiskt hade effekt. Branschdagen planeras bli ett årligen återkommande inslag i Trappans verksamhet.

Sammanfattningen av samtalsgruppernas frågor lämnades över till kulturnämnden i samband med en presentation som gjordes av Anna Lundqvist, musikerförbundet och Annika Törnqvist GAC vid nämndens möte den 28 november 2012. Då diskuterades också musikens politiskt styrda jämställdhetarbete jämfört med filmens, och exempel på lärdomar från respektive område presenterades.

Ämnen som togs upp i samtalsgrupperna på Branschdagen för fria musiklivet 24 oktober 2012. Så här tycker musikerna och arrangörerna som var där.

Jämställdhetsarbete riks/regionalt:

Skolor och musikskolor har fått punktinsatser med kurser och föreläsare. Men många säger att det inte räcker till för att de själva ska klara det fortsätta arbetet. De saknar fortfarande, efter dessa punktinsatser mer konkreta verktyg för sitt eget fortsatta arbete i skolan.
Någon form av uppföljnings arbete behövs, -jämställdhets coaching för lärare? Mer samarbete mellan de olika föreningarna (och aktörer) i jämställdhet i musik-området.
Ett samverkansstöd för kartläggning, samverkan, erfarenhetsutbyte och korsbefruktning. Statens Musikverks jämställdhetssatsning borde understödja en sådan sak om de menar allvar.

Övrigt strukturförbättrande arbete:

Skapa referensgrupp med utbytbara experter för att bedöma vilka musikgrupper som ska få ta del av subventioner.

Nätverksbygge med hjälp av det fria musiklivet för en högre verkningsgrad i samband med arrangörsutveckling. Det kräver frigörande av resurser för detta ändamål.

Finns en önskan från folk i gruppen om en mer utvecklad utbildning i att vara frilansare. Det är så stor skillnad på att vara frilansare och att vara fast anställd. Man måste förberedas på hur svårt det är att inte ha någon fast punkt.

Kompetenshöjning! Plattform för information och kunskap och sammanknytning av oss i det fria musiklivet. Fler föreläsningar etc. Kursen Frilansarens värld till alla i förebyggande syfte. 

Fråga: Vad gör egentligen Kultur i Väst? Man ser inte mycket av deras produktioner, och de är ändå uppåt 15 personer som jobbar med musiken där.

Varför tas frilansarnas situation upp gång på gång, men politikerna gör inget!

Än en gång frågan om det är så bra med egen firma för musiker? Tex att arbetsgivare kan dra av på sociala avgifter (kostnadsavdraget på 30%) om man anställer musiker. Det kan man däremot inte göra om man fakturerar på egen firma. Trots detta tar arrangörerna sig friheten att tvinga musikerna att fakturera med "låga soc" dvs motsvarande som om de fick göra kostnadsavdraget. I praktiken innebär detta en lönesänkning.

Vad grundar sig de där reglerna om moms och skatteavdrag på? Logik efterfrågas.

Apropå ekonomiskt stöd:
För mycket pengar stannar i administrationen, inga pengar över till musikerna. (t ex KIV). Men när fria grupper får stöd får däremot minimalt med resurser gå till administration. Man förväntas som fri grupp att administrera på ideell basis.

96% av kulturbudgeten gå till institutioner. 4% till fria grupper. Vill man ha kvar Operan, konserthuset, stadsteatern? Kostar ofantligt mycket pengar. Men ger å andra sidan många människor arbete. Fördelningen rimmar dåligt med de kulturpolitiska målen där nyskapande ska vara i fokus.

Kulturarbetarens status. Brist på kulturen som legitimt yrke. Kan vara där skon klämmer.
Tätare kontakt mellan musiker/politiker/arrangörer önskas. Få läsa varandras kartor. Bättre kunskapsöverföring. Mera kulturdebatt – inte minst bland musiker!

Utbildning för arrangörer för att göra dem till en mer professionell motpart önskas. Stöd till arrangörer, inte bara pengar utan bättre arrangörsnätverk mm. Sammankoppla arrangörer för möjlighet till erfarenhetsutbyte. Skapa någon slags plattform för detta.

Musikalliansen bör utökas!

Bättre förutsättningar för samverkan mellan konstformer – dans/musik/teater. Korsbefruktning mellan genrer och konstarter.

Subventionera även kultur som riktar sig till vuxna! Alla kan inte jobba mot barn och äldre.

Det saknas musikföreställningar som riktar sig till äldre ungdomar i önskad utsträckning. Satsa på högstadieelever i form av konserter/föreställningar för inspiration och förnyelse. Så ett frö. Var medveten om att konstnärer i skolan blir förebilder, tänk mångfald.

Tillgängliggöra fler genrer och nya akter för publik istället för att satsa stora pengar på EN akts turné. Öppna möjligheter till för-band.

Vi vill se en utveckling av agenter/producenter/försäljare som kan assistera de fria musikgrupperna. Saknas inom många genrer idag. Det går inte att framgångsrikt vara entreprenör på heltid OCH konstnär på heltid. Hjälp med bokare/producent som inte är aktiv musiker själv.

Skapande skola fungerar dåligt i Västra Götaland. Systemet är inte transparent, det är omöjligt att få tag på listor över de som bokar. Jobben går inte till de fria konstnärerna utan till deltidsanställd personal på kulturskolorna. I Stockholm fungerar det perfekt, se över hur de gör och kopiera.

Reglera branschen! Alltför vanligt med dålig betalning: svart eller ännu sämre dealar. Bojkotta pay to play!

Statusen för fritt verksamma musiker måste höjas. Inse att de fritt verksamma står för en betydande del av det konstnärskap som de kulturpolitiska målen ska stödja.

Vi hakade på "Red Tops" saknad av fritidsgårdar. Dels att det är bra spelplatser och replokaler men också en plats som hyser ungdomar som behöver ledning (vuxna förebilder= ledare) och därmed ev. minskar kriminaliteten.

För få ställen att spela på generellt och då speciellt för nyinflyttad som inte har ett utbrett kontaktnät. Idé att ha en portal med "alla" spelställen, stora som små. Någon form av "Fadder", coachning för att hjälpa, slussa vilsna unga musiker.

Fler skolspelningar för att "pröva på" inför publik men också konserter med etablerade musiker som kan bli förebilder med/via "workshops", clinics etc.

Fler och oftare konserter på biblioteken och i kommunens lokaler som oftast står tomma och oanvända. Allt detta sammantaget med fler konserter i VG kommuner skapar större tolerans för den levande kulturen/konsten och blir ett öppnare samhälle med större förståelse. Folkbildning!

Annika Törnvist GAC 2012